Mitt Lilla Hus

Jag tänkte att eftersom jag ska bli mamma så kanske det är dags att börja träna på exempelvis bullbakning! Sånt gör ju mammor; bakar GODA bullar till sina små.
Fel av mig.
För efter igår tänker jag ALDRIG mer baka bullar.
Vissa saker ska man inte ägna sig åt... bättre att betala någon annan (mamma?) att göra det åt en och istället hänge sig åt saker man faktiskt behärskar. Någorlunda.

Här är historien om när jag - för sista gången - bakade bullar:

Rörde ihop degen i en bunke på köksbänken. Det sprutade hela tiden degklumpar överallt.
Köksbänkarna var dränkta i deg och även allt som var placerat ovanpå dom.
Insåg lite för sent att jag hade på mig mitt "finaste" linne och att den utputande magen också var täckt av degslamsor.
(Sambon kommer in, ser mig stå och se lagom glad ut i degklädd mage, och skrattar åt sin "FIIIINA ÄÄÄLSKLING". Men far åt helvete.)

Jag var så heligt förbannad när jag väl fått ihop den där degen och kommit mig till bordet för att knåda den att jag slängde degen allt det jag kunde i bordet och svor en LÅNG och HÖGLJUDD ramsa som grannen längst bort på gatan måste ha hört...

Tappade ut kanelburken över delar av degen. Den o-kavlade.
Spillde ut socker FULLA golvet. (Vixie var klok och placerade sig under bordet.)
Spillde ut lite kanel också. Och deg.

Degen fastnade i bordet trots mängder av mjöl. Svor en ramsa igen.
Degen fastnade i kaveln just som jag kavlat den klart. Stirrade med det ondaste ögat jag kunde förmå på deg-jäveln och svor en ORDENTLIG ramsa åt den!
Det gjorde susen! En stund.

Gjorde alltför små bullar. Gjorde sedan alltför stora bullar. Svor en lång ramsa igen. Sambon klart chockad över det vulgära språket.
Tappade smör på golvet.
Insåg att jag fastnade med sockarna i golvet pga det utspillda sockret. Drog alltså ut det över hela köksgolvet.

Det var liksom världskrig - liknelse över det hela. Kaos. Förtvivlan. Krig, helt enkelt.

Första plåten fint gräddad men lite små och fula bullar. Andra plåten bättre. Tredje perfekt men pga en missbedömning (sambon ropade att jag skulle hjälpa han med något) så brände jag den PERFEKTA - och sista - bullplåten. Men förba...

Sambon påstod sig älska dom brända (- inte enligt honom) bullarna.
Personligen tror jag bara han var lite orolig över mitt humör kombinerat med kavel...